Linda
Safari med barn. Jag sitter under en filt tätt, tätt intill Signe. Jeepen kör snabbt i den mörka afrikanska kvällen. Vinden blåser i håret och kroppen känns sådär trött och tung som den bara gör när jag har varit utomhus många timmar. Men jag känner mig också väldigt tillfreds och nöjd den här kvällen. Ovanför oss är stjärnorna klara och Vintergatan syns extra tydligt här på södra halvklotet. Vi är på väg tillbaka till lodgen efter en fantastisk safariupplevelse. Våra förhoppningar inför kvällens safari var att få se ett lejon. Det enda djuret i “The big five” som vi ännu inte hade sett. Men att våra önskningar skulle slå in på det här sättet hade vi aldrig vågat hoppas på.
Någon timme tidigare hade vi stått bredvid jeepen med en G&T i handen och sett solen gå ner över landskapet. Vi hade stannat på en liten röd och dammig väg och guiden hade som vanligt fällt upp sitt lilla bord och dukat upp något att dricka till oss gäster. Då hade vi redan varit ute i bushen några timmar och fått se flera djur och kände oss ganska nöjda – även om drömmen om att få se ett lejon innan vi åkte tillbaka för kvällen såklart fanns där.
När vi var ute på morgonens safari hade en leopard tagit en stor antilop, släpat upp den i en trädkrona och sedan dragit sig undan. Nu när vi åkte tillbaka till trädet, där vi visste att leopardens byte fanns, hade inte bara leoparden själv kommit tillbaka för en festmåltid, utan också en hel flock lejon!
Högst uppe i trädkronan satt leoparden och under henne hängde antilopen. Längre ner i trädet, i en grenklyka, stod en lejonhona och morrade högt mot leoparden. Vi hörde lejonet en bra stund innan vi såg det i trädet. Lejonflocken hade närmat sig trädet i hopp om en måltid som skulle slippa att jaga och döda själva. Leoparden ville dock inte ge sig så lätt utan stannade kvar uppe i trädet trots att lejonen kunde dödat henne. Ärligt talat hade hon kanske inte så stort val eftersom det stod fyra lejon under trädet. Dessutom stod ju ett lejon i trädet och röt.
Efter en lång stund hoppade lejonhonan ner från trädet och lejonflocken lunkade iväg tillsammans. Vi såg alltihop på några meters avstånd, sittandes i en helt öppen jeep. Det var läskigt och fantastiskt på samma gång. Vår guide var också hänförd och berättade att han på sina 21 år som guide i olika nationalparker bara hade stött på liknande situationer två gånger tidigare. Och då är han oftast ute på safaridrives två gånger om dagen.
Den här kvällen sammanfattar för mig det allra bästa med resandet – att få känna sig så levande och full av nya intryck.
Har du varit på safari med barn någon gång?
Läs även: En dag på safarilodge
Restauranger och vingårdar i Franschhoek
