Linda
Igår var planen att åka vidare från Minneapolis till Cushing direkt. Men när vi besökte svenskbygderna i förrgår kände vi att vi inte riktigt var färdiga där. Vi ville komma tillbaka och göra några saker vi inte hunnit med och även vara med på ”Midsommar Dag” i Scandia. Så vi gick upp tidigt, åkte till Ki-chi-saga-lake för att titta på Vilhelm Moberg som står staty där med sin cykel. Sedan åkte vi vidare till Glader cemetary där Karl-Oskar och Kristina skulle varit begravda om de hade varit verkliga.
Vi åkte förbi Lindstrom Bakery för att testa deras Scandinavian donuts som är omnämnda här och var i diverse tidningsartiklar. Stor besvikelse! Jag frågade damen i kassan vad som var svenskt med munkarna. Det kunde hon inte riktigt svara på, men de var gammaldags sa hon. Barnen gillade dem, men de var typ som munkar fast torrare kan man väl säga.
Sedan var det dags att åka till Scandia för att vara med på deras Midsommar dag. Det började med svenskt ”Smorgosbord” i kyrkan. Om den maten som de kallade svensk där serverades i Sverige skulle jag vara hungrig för det mesta. Det fanns ingenting på smörgåsbordet som jag kände igen, förutom sill och knäckebröd. Sillen låg i en plastbunke och var okryddad. Däremot fanns det gurksallad, bönröra, tonfiskröra, skinka, keso, någon slags sallad med stark röd korv i och inlagda rödbetor. Till detta fick man dricka illröd lemonad som var färgglad men smaklös.
Eftersom det vara midsommarfirande började det regna efter maten och stolar ställdes fram och tillbaka runt midsommarstången. Utan att berätta det för oss flyttade de därför firandet till utanför kyrkan, där det såklart regnade lika mycket. Så vi väntade vid midsommmarstången men inget hände. Sedan berättade en kvinna i svensk folkdräkt att firandet redan varit, fast uppe vid kyrkan. Jaja, det var tråkigt men vi hade lovat barnen att dansa så vi dansade vår lilla familj runt midsommarstången och sjöng ”Vi äro musikanter”. Efter två varv av sången kom ett helt gäng svenska barnfamiljer och frågade om de fick vara med. Självklart! Så vi körde såklart ”Små grodorna” som alla amerika-svenskar känner till och några andra sånger och danser. Sedan lekte barnen och vi pratade med några av föräldrarna. Det visade sig att en av mammorna där var uppvuxen i samma förort som vi bor i och en annan amerikansk tjej som var född i USA av en svensk mamma hade bott ett år i den lilla staden jag är uppvuxen i. It’s a small world!
Vi var de enda som var där på genomresa, alla andra bodde i Minnesota. Och många var förvånade över att vi var där utan att hälsa på någon släkting. Ännu mer förvånade blev de när vi berättade att vi skulle till North Dakota idag. En amerikansk man sa att han aldrig hört talas om någon som åkt dit utan att ha jobb eller släktingar där. Själv hade han sina föräldrar i Fargo men kunde inte komma på en enda sak att rekommendera oss att göra där. Så det låter som vi har intressanta dagar framför oss!
