Linda
Vilken fantastisk dag i svenskbygderna i Minnesota vi har haft idag! Det är verkligen stor skillnad på hur många människor man får kontakt med när man håller sig till mindre städer eller landsbygd jämfört med storstäder. Idag har vi träffat många svenskättlingar. Till exempel den äldre mannen i godisaffären i Stillwater som hade morföräldrar som invandrat till USA från Sverige på 1800-talet. Hans mamma var född i början av 1900-talet av två svenska föräldrar. Själv var han halvsvensk, dock kunde han ingen svenska och hade aldrig besökt Sverige men han kom ihåg att hans mamma hade pratat svenska med honom när han var liten och han ville gärna besöka Sverige. Eller kvinnan som stod i shoppen i Gammelgården i Scandia som hade svenska föräldrar. Hon var mycket intresserad av svenska traditioner och frågade oss om vi hade ätit Lutefish, den där som luktar så äckligt. Hon hade besökt Sverige en gång för ungefär 15 år sedan. Hennes släktingar hade utvandrat från Småland och hon hade lovat sin man på hans dödsbädd att hon skulle besöka Sverige eftersom han visste att hon gärna ville göra det. Så efter hans död bokade hon en 4-dagarsresa till Stockholm.
Ett av de sista tänkta stoppen idag var Nya Duvemåla, utanför Lindstrom. När vi kom dit var parkeringen full av bilar och en midsommarstång stod på gräsmattan utanför huset. I trädgården var dock bara en familj kvar. Dottern hade sverigedräkt och midsommarkrans i håret så jag frågade dem om de hade firat midsommar idag. Ja, det är precis slut, har du varit med om Midsommar dag någongång, svarade de. Så jag berättade att vi kommer från Sverige och brukar fira midsommar varje år.
De berättade att fram tills för 15 år sedan hade det varit stora firanden av Midsommar dag i trakterna. Det fanns barngrupper som dansade svenska folkdanser och många människor som pratade svenska, dock väldigt gammaldags svenska eftersom de fått med sig språket från sina släktingar som utvandrat. Nu förtiden har de fortfarande firanden men det finns inga barn som vill dansa folkdanser längre och de äldre som dansade förut har blivit för gamla. Familjen vi träffade var oroliga för att de svenska traditionerna skulle dö ut och glömmas bort. De var upprörda över detta eftersom de tycker att det är väldigt viktigt att bevara det svenska kulturarvet och de blev också förvånade över att höra att vi inte dansar folkdanser så ofta i Sverige. De förutsatte att den sortens kulturarv var något vi ägnade mycket tid åt i svenska skolan. Sonen och dottern i familjen reste runt på olika svenskfestivaler och tillställningar och spelade svensk folkmusik på fiol tillsammans. Vi stannade kvar och pratade med dem i flera timmar och dottern i familjen som hade dansat folkdans när hon var yngre lärde oss några av deras danser. Det slutade med att vi allihop dansade Gustavs skål av Bellman som de sa var den mest populära dansen på svenska fester där. Brodern spelade fiol och vi andra lärde oss rörelserna av dottern. Riktigt kul. Vi dansade också tillsammans runt midsommarstången och trots att barnen inte kan engelska så var de jätteduktiga och hängde med på rörelserna. Den här dagen kommer vi minnas länge!
