Kalsoy, Färöarna – Del 1

I vår guidebok om Färöarna beskrivs vyerna vid fyren Kallur som en av de vackraste och mest spektakulära i hela världen. Man förstår att det här är ett ställe man vill försöka ta sig till om man nu rest till Färöarna. Igår var det precis det vi gjorde.

Direkt efter frukost på morgonen tog vi vår hyrbil och körde till Klaksvik, Färöarnas näst största stad. Målet var att hinna med färjan som skulle avgå kl 10 mot Syðradalur på ön Kalsoy. Flera av de större öarna förbinds med tunnlar men till Kalsoy är det alltså färja som gäller. 20 minuter tar färden och den kostade oss 200 danska kronor tur och retur. Betalar gör man genom bilfönstret i samband med att man åker på färjan, kortbetalning går bra. Vilka tider färjan går får man se till att ha koll på, schema finns på nätet.

Det finns bara en väg på Kalsoy. GPS är alltså onödigt (vilket jag skulle vilja hävda gäller hela Färöarna). Vägen löper från Syðradalur i söder, längs öns östkust, upp till Trøllanes i norr. Fyra tunnlar åker man igenom, den längsta över 2 km. Tunnlarna har knappt någon belysning och endast en fil. Bilar påväg norrut har företräde och lyckligtvis finns mötesplatser inne i tunnlarna. Det finns heller ingen affär eller restaurang på Kalsoy. Möjligen finns något sommaröppet café men i september när vi nu var här fanns ingenting och vi hade därför packat en ryggsäck med varm choklad, smörgåsar, frukt och godis. Godiset var framförallt tänkt att peppa barnen med inför vad som komma skulle.

I Trøllanes parkerade vi bilen för att börja vandringen mot öns nordspets och fyren Kallur. Vandringen är inte farligt lång eller svår men lite brant, framförallt i början. Barnen klarade den faktiskt nästan helt utan att klaga och med två godispauser tog det uppskattningsvis 1 timme enkel väg. Väl framme är det är en fantastiskt storslagen plats man befinner sig på. Har man något anlag för höjdrädsla är det inte omöjligt att man känner av det med klippor som stupar väldigt långt ner mot havet. För att ta sig till den punkt som ger den tveklöst bästa vyn behöver man dessutom gå ca 20-30 meter längs en ganska smal stig där det delvis sluttar brant på båda sidorna. Hit tar man inte med barnen, fram till fyren går bra men inte längre.

Med facit i hand får guideboken rätt. Det är en fantastisk vy att ta in som inte rättvist går att återge i bilder.